Alexander Fleming 

Alexander föddes och växte upp på en gård i Darvel utanför East Ayrshire i Scotland. Han flyttade sedan till London och började på St. Marys Hospital School. När Första Världskriget bröt ut tjänstgjorde Alexander inom den militära sjukvården för Stor Britannien. Det var nu Alexander fick se ur krigets alla sjukdomar tog livet av så många soldater. På den här tiden var inte cancer eller hjärt- och kärlsjukdomar något problem som idag. Den stora orsaken till död, på den här tiden, var framför allt smittsamma sjukdomar. Exempelvis vattkoppor. 

Det är lätt att tro att män som i strid dog av skotten från motståndarens vapen, vilket män till viss del gjorde. Men något man ofta glömmer bort, något som sällan uppfattas i filmer och litteratur är att de flesta på den här tiden dog inte under själva slaget utan oftast dog soldater efter slaget av diverse sjukdomar eller infektioner i sår som ofta orsakades av splitter från bland annat artilleribeskjutning. Alltså, det var mycket fler som dog av sjukdomar än som dog av att ha blivit direkt skuten eller huggen. 

Alexander såg och förstod detta . Han viste att en medicin som kunde döda bakterier var något mycket viktigt för att hindra en soldat skulle dö efter strid. Så 1918 när kriget var över kunde Alexander fortsätta sin Forskning. 

Alexander var ingen ordningsam person. Han hade det ofta stökigt i sitt labb kunde ibland glömma bort ett och annat. Och en dag 1928, efter att varit på semester, upptäckte Alexander att ett mögel hade växt i ett test glass som han hade undersökt bakterier i. Alexander valde, istället för att slänga möglet som en annan skulle gjort, att som redig vetenskapsman undersöka saken närmare. Vad han kom att finna var något mycket enastående. Möglet, som hade växt under Alexanders semester, hade oväntat dödat all bakterier runt omkring sig. Alexander förstod snabbt sin upptäckt och lyckades, kort efter, att under kontrollerade omständlig heter växa möglet i sitt labb. Han hade precis upptäckt lyckats ska världens första penicillin. Och år 1941, efter att penicillinet hade visats effektivt på soldater, blev Penicillinet tillgängligt för allmänheten. 1945 Fick Alexander Fleming ta emot Nobelpriset, i Stockholm, Inom Fysiologi och värden var nu en ny plats. 

Påverkan 

Alexanders upptäckt kanske verkar medioker och inte så unik. Han var ju inte den första som kom på en ny medicin. Men det var inte vilken medicin som helst. Det var en medicin som botade dåtidens allra mest spridda och dödliga sjukdomar. Sjukdomar som vattkoppor, tuberkulos och malaria. 

Idag, tack vare Penicillin, finns dessa sjukdomar nästan bara i de fattigaste länder. Du kanske inte ens känner igen dem. Men det är inte konstigt. Men det är en lyx. En lyx som vi vant oss vid så mycket att penicillin nu är en självklarhet, ja nästan en naturlig del av hur människor lever. En stark för kylning, till skillnad från förr, är inte längre något som fruktas eller skrämmer en vanlig person särskilt mycket.   

Penicillinet var så klart inte bara en lyx. Det var något som förändrade människors hälsa såväl som det förändrade Jordens hälsa. På en kort tid gick jorden från att ha 2 biljoner människor, år 1950, till att, år 2010, underhålla över 7 biljoner människor. Människor som äter, dricker och konsumerar varor. Något varje person gör allt mer och mer. Vi äter mer och vi konsumerar varor mer. Så mycket mer varor att vissa idag tvingas ha särskilda platser som enbart används för att förvara prylar, förråd. Vi äter så mycket att människor dör av maten istället för bristen på maten, det vill säga svält. 

Allt detta konsumerande sammanlagt med den ökade folkmängden har och kommer att fortsätta att sätta ekologiska fottryck. Fottryck som kanske aldrig kommer jämnas ut. 

 
 

Källkritik 

jag har hänvisat till:

  1. Att källan är saklig och inte har kopplingar eller är beroende av företag eller politiska organisationer. 

  1. Att källan inte är allt för gammal och ouppdaterad. 

  1. Att källan stämmer överens och liknar andra källor med samma statistik eller berättelse.     
     

Av Dante Wiechel