Lise Meitner, egentligen Elise Meitner föddes i en Judisk familj och var det tredje av Hedwig (Skovran) och och Philip Meitners åtta barn. Under sin uppväxt hade hon få vänner och kände sig ofta ensam.
Redan som tonåring konverterade hon till protestantismen.

Under tiden Meitner var fjorton så var friheten för kvinnor väldigt liten, så Meitners framtidsval var begränsade. Till slut bestämde hon sig för att bli Franska lärare. Även om ingenting tyder på att hon hade något större intresse av detta eftersom hon gärna ville bli akademiker. Anledningen till hennes val tros därför vara att hon ville ha ett säkerställt jobb för att försörja familjen efter sin fars död.

Efter att hon år 1899 avslutat sin lärarutbildning valde hon att påbörja privata gymnasiestudier för att komma in på Wiens universitet. Dom flesta skulle behöva åtta år för att klara utbildningen medans Meitner klarade det på två år och tog examen år 1901. Så det visar sig att hon hade det rätt så lätt i skolan.Senare samma år började hon sina studier på Wiens universitet och blev en av de första kvinnliga studenter som studerade fysik där.

Hitils så hade hon inte fått exprimentera så mycket som hon önskade så hon gick till Heinrich Rubens som var universitetets professor i experimentell fysik, detta för att se om hon kunde få tillgång till en laborationsplats.

När hon frågade Rubens om en forskningsplats första gången, namngav han ett flertal yngre medarbetare som kanske skulle vilja samarbeta med henne. Rubens sa att en yngre kemist vid namn Otto Hahn, hade uttryckt intresse för att samarbeta med henne. Bara några minuter senare kom Hahn in i där Meitner och Rubens satt. Redan vid första intrycket var Mietner säker på att hon skulle finna modet att fråga Hahn om allt hon inte förstod.

Efter ett tag så gick Rubens med på att Meitner skulle jobba tillsammans med Hahn, men  Emil Fischer (föreståndare för den kemiska institutionen) ville först inte ha någon kvinnlig forskare i någon av sina laboratorium men gick sedan med på att hon fick vara i källaren till ett utav dom.

Där och på många andra ställen jobbade Meitner och Hahn tillsammans med olika ämnen, år 1918 upptäckte Meitner och Hahn tillsammans den första långlivade isotopen av grundämnet protaktinium och år 1923 upptäckte Meitner Augerefekten. År 1926 anställdes Meitner vid universitetet i Berlin, och hon blev då den första kvinnliga professorn i Tyskland.

Efter att Tyskland tagit över Österrike 1938 flydde Meitner till Stockholm. Hahn och Meitner möttes kort i november samma år för att bestämma hur dom skulle fortsätta med den gemensamma forskningen. Dom startade en brevväxling. Genom brevväxlingen fick Mietner reda på att Hahn inte förstod vad som skedde när han bestrålade uran. Ett brev nådde Meitner när hon var på besök i Kungälv hos Eva von Bahr.  I brevet bad han Meitner om att försöka titta på resultatet av  testen. I sitt svar förklarar hon som första personen någonsin hypotesen om hur neutronen gör urankärnan instabil och delar den i två mindre delar (barium och krypton). Detta resulterar i att några neutroner frigörs samt en stor mängd energi. Den frigjorda energin motsvarade den beräknade minskningen av massan enligt Einsteins ekvation E=mc2.

Så höll Meitner och Hahn på i trettio år, upptäckte nya ämnen och förändrade världen.  Medans det hände andra saker som kanske inte var lika trevliga ute i världen så hade Hahn och Meitner det iallafall trevligt när dom forskade tillsammans. Tyvärr så fick Meitner aldrig något Nobel prisfast hon kanske egentligen skulle ha fått det, det Hahn fick tycker iallafall jag att dom kunde ha fått dela på det.

 

Vilgot Vikström

Källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lise_Meitner

 

Lise Meitner

Cc-by